Årsdagen av mordet på 298 oskyldiga civila i luftrummet ovanför östra Ukraina slet upp oläkta sår och gärningsmännen går fortfarande fria.
Är det förbrytarna eller de rättskaffens människorna som segrar till slut? Den frågan ställer den polska författaren Adam Zagajewski i den nyöversatta essäboken I andras skönhet.
Adam Zagajewski föddes i Lwów 1945. Staden som i kejsardömet Österrike-Ungern hette Lemberg låg då i östra Polen, men heter numera Lviv och ligger i västra Ukraina.
Zagajewski var en av de starkaste rösterna bland de polska intellektuella under östblockets dagar. Hans böcker tegs därför ihjäl i hans hemland mellan 1976 och 1989.
Han flydde via Västberlin undan den polska militärregimen 1981 och bosatte sig i USA och Frankrike. Nu har han flyttat tillbaka till Krakow.
- Krakow och Lviv är två av Europas vackraste städer. Men vi ska inte glömma alla de ukrainare som flytt undan kriget från sina hem i mindre charmiga sovjetiska förorter, påpekar Kerstin Kronvall i dagens Böcker i bersån.
Hon har nyligen återvänt från Kiev där hon var Yles korrespondent.
Poeten och kulturredaktören Gungerd Wikholm har starka band till Zagajewskis texter och läser i programmet ur Resa till Lwów, som ingår i Ode till mångfalden (1985). Dikten slutar så här:
Varför måste varje stad bli Jerusalem
och varje människa jude
och nu bara i all hast
packa, alltid, dagligen
och resa andlös, resa till Lwów, det
finns ju, lugnt och rent som en
persika. Lwów finns överallt.
Världen brinner
”En sak är säker. Världen är levande och brinner.” Så lyder en rad ur en av Zagajewskis dikter "Antenner i regn" som översatts av Anders Bodegård och som kom ut på svenska 2011.
Platsen där det malaysiska passagerarplanet sköts ner är en del av det vidsträckta område som historikern Timothy Snyder kallar Bloodlands, eller Den blodiga jorden.
Området, som Snyder definierat i sitt egna gränslösa grepp om geopolitiken, sträcker sig från Tallinn i norr till Krim i söder.
Den blodiga jorden drabbades av både den sovjetiska och nazityska terrorn.
Stalin framkallade hungersnöd och kannibalism i 1930-talets Ukraina, fem miljoner döda.
Sedan följde en andhämtningspaus till de stora utrensningarna 1938 och slutligen 1941-45 tyskarnas folkmord följt av etniska deportationer, när efterkrigsgränserna flyttats västerut till segrarmakten Sovjets fördel.
Synen på Sovjet är en av skiljelinjerna mellan befolkningen i västra och östra Ukraina. Men Kerstin Kronvall ser andra skillnader. Lyssna på Böcker i bersån så för du höra vilka de är.
I programmet avslöjas också varför den ryska universalkryddan dillen har fått en viktig symbolisk betydelse i propangandakriget.
Men Timothy Snyders Den blodiga jorden (Bonniers 2011) är nödvändig läsning för att förstå dagens Ukraina och det vi uppfattar som Östeuropa.
I själva verket ligger ju västra Ukraina och den blodiga jorden rakt söder om Finland, fast vi mentalt tenderar att placera hela området långt öster om oss.
Om de rättskaffens människorna verkligen segrar i Ukraina vet ingen.
Men en sak är säker: Ukraina är levande och brinner.