Är det någonting speciellt du skulle vilja se på Kimitoön? frågade min värd Ralf Ginman mig när jag talade med honom i telefon innan jag kom till Dragsfjärd.
Ja, faktiskt, svarade jag. Jag skulle gärna se Söderlångvik Gård, en av den finlandssvenska kulturens vaggor. Du talar med rätt man, sade Ralf. Jag har varit förvaltare på gården i 22 år.
Amos Andersons sommarstuga
Det kändes mycket bra att besöka Söderlångvik tillsammans med Ralf Ginman. Jag menar bara det faktum att vi körde rakt in på gården och parkerade mitt framför herrgården.
Förvaltaren på Söderlångvik måste bo på gården. Inte i herrgården som är ett museum utom i förvaltarens hus. Ralf känner alltså gården som sin egen ficka.
Inne är det lyxigt värre. Fina tavlor och skulpturer. Pampiga möbler och stora och välfyllda bokhyllor. Inte så illa. För en sommarstuga.
Efter husesyn hos Amos tittar vi på parken och de många andra byggnaderna. Man märker att Ralf har varit förvaltare här och att han fortfarande känner för gården. Han rättar till föremål i huset, kommenterar saker och ting som minsann har varit i bättre skick när han basade över stället och han hälsar glatt på alla som jobbar här och som kommer emot oss.
Parken är alldeles underbar. Det roliga med Söderlångvik är att gården är ett museum och samtidigt ett fungerande jordbruk. Det semestras och arbetas samtidigt på gården.
Fastän det finns många och fina byggnader på gården, tycker jag att garaget är det mest fantastiska. Garagets bakvägg för att vara exakt.
Där står nämligen fyra karyatider i rad. Karyatiderna prydde en gång i tiden Svenska Teatern i Helsingfors innan den restaurerades 1935.
Du undrar förresten kanske vad den där Amos var för en filur? Han var chefredaktör för Hufvudstadsbladet 1922-45, konstmecenat och testamenterade sin förmögenhet till Föreningen Konstsamfundet. Han har till och med ett konstmuseum i Helsingfors uppkallat efter sig.
Hemma hos Ralf och Anita
Efter sightseeingen åker vi hem till Ralf och hans hustru Anita. De bor i ett radhus i Dragsfjärds kyrkby direkt vid kyrkan. Som vanligt får min Vespa och jag ett ställe att sova på.
Vi äter gott (älg!) och så är det som sig bör dags för bastun. Medan bastun värms smuttar jag och Ralf på var sin cognac. Eller var sina två cognac för att vara helt ärlig. Jaloviina! Cognacen som smakar som den finska sommaren!
Efter bastun blir det ännu grillad korv och så är det sängdags. Än en gång somnar jag omedelbums och sover som en stock hela natten. Jag tror det beror på bastun.
P.S. Om du också vill få besök av mig på min Tour de Svenskfinland får du gärna kontakta mig per telefon 040 844 2762 eller e-post peter.luttge@yle.fi. Den här veckan finns jag i Östnyland. Nästa vecka kan du bjuda mig till Västnyland och Kimitoön.
Du kan även följa med mina bravader på Twitter (@peterluttge) och på Facebook (Yle Kultur). Hashtag #tourdesvenskfinland.