I galleritaket hänger vimplar med bekanta ansikten. Leende politiker och samhällsprofiler tonade i pastellfärger. På baksidan av varje vimpel står saker som ansiktet i fråga har sagt: “Jag tror inte på klassamhället.” “Det här landet är nästan kört.”
Sant och bekant, roande och skrämmande i all enkelhet, samtidigt. En bra sammanfattning av stämningarna som det tvärkonstnärliga projektet “Sublima tolkningar - Subliimit tulkinnat” arbetar med.
- Vi söker det sublima i nyhetsflödet, det som är både vackert och obehagligt samtidigt. Nyhetsförmedlingen i dag går ofta ut på att få oss att känna något, snarare än att förmedla information, vilket jag tycker är bakvänt, men vi väljer ändå att reagera på just känslonyheterna och se vad vi kan göra av dem, säger författaren Jolin Slotte.
Slotte och bildkonstnären Pauliina Pesonen har arbetat med Sublima tolkningar sedan 2014, och har för avsikt att fortsätta med det i minst tio år. Rent konkret går det ut på att de läser dagstidningar och följer med diskussioner om nyheter på nätet, och gör konst på basen av dem.
Som utgångspunkt har de Edmund Burkes definition av det sublima:
Whatever is fitted in any sort to excite the ideas of pain, and danger, (...) is a source of the sublime, that is, it is productive of the strongest emotion which the mind is capable of feeling.
I vanliga fall publicerar Sublima tolkningar ett nytt verk den sjätte varje månad på sin hemsida. Emellanåt har de också fysiska utställningar, och det är en sådan jag besöker på galleri Kalleria i Helsingfors i månadsskiftet juni-juli.
- Den här gången valde vi att satsa på en humoristisk, karnevalesk stämning, men tittar man närmare finns det svåra också där, säger Slotte.
Runtom oss har vi bland annat jättelika målningar av Juha Sipilä och Alexander Stubbs kända knogkrock (fistbump), kärlekskalkyler mellan Europeiska unionen och dess medlemsländer och ett konstverk bestående av blåa kravatter.
Balans mellan exploatering och utforskande
Nyheterna som Sublima tolkningar tar sig an är nästan alltid tunga. Det blir tydligt om man bläddrar igenom verken på hemsidan. Våldtäkt, bristande äldrevård, misshandel, migrationskrisen, terrordåd, nedskärningarna i statsbudgeten för att bära nämna några.
Hur hanterar ni att arbeta med de här ämnena?
- Videoverken kan vara ganska tunga att göra, eftersom man måste lyssna på vissa ljudvärldar om och om igen, men i andra fall gör undersökandet och diskussionerna som vi för med varandra och tittarna att det blir lättare att förhålla sig till det som händer, säger Pesonen.
Slotte ser det som konstnärens uppgift att våga hålla ögonen öppna.
Det här är ämnen vi möter i media, och på något vis måste ta ställning till, vi kan inte ignorera det som händer i världen. Vi måste våga titta.
Att hitta en balans mellan utforskande och exploatering är ändå inte alldeles lätt. Slotte och Pesonen för långa diskussioner inför varje verk.
- Vi har till exempel ett videoverk som visar en strand, där vågorna sköljer upp, men ingen drunknad pojke, eftersom vi vill ifrågasätta om vi verkligen behöver se en bild på ett dött barn för att känna empati, säger Slotte.
Ett annat verk om migrationskrisen handlar om dem som kommenterar “låt dem drunkna” på artiklar om antalet döda.
Regelbunden publicering ger frihet
Slotte uppskattar att hon via Sublima tolkningar kan arbeta med mer aktualitetsanknytning än till exempel bokutgivningens långsamma process tillåter. Samtidigt är det utmanande att klara av att lämna ifrån sig verk en gång i månaden.
- Det kan vara svårt att se tillbaka och inte gå in och ändra efter två månader. Å andra sidan måste journalister alltid släppa ifrån sig sådant som inte är fullständigt färdigt och perfekt, och vi behöver lite samma känsla, säger Slotte.
Pauliina Pesonen tycker rentav det är befriande med återkommande deadlines.
- Det är en lättnad. Eftersom vi inte har några krav på att sälja verken kan vi pröva oss fram och göra vad vi vill. Alltid måste det inte vara konkreta verk, det kan också vara performanser. Vi har kunnat experimentera med tekniker som är helt nya för oss, till exempel korsstygnsbroderier, säger Pesonen.
Trots den relativt snabba publiceringstakten är långsiktighet och långsamhet något av Sublima tolkningars ledord. De vill kunna gå tillbaka till verken om tio år och se om det överhuvudtaget går att förstå dem då.
Politiskt utan agenda
En annan ambition är att utmana mediernas påstådda objektivitet.
- I dag älskar vi kolumner och personliga texter, men var är informationen, vad kan vi egentligen lita på? Nyheter föds aldrig i ett vakuum, men till exempel rapporteringen kring Brexit visar tydligt att inte ens politiker och journalister kan se igenom det här, säger Slotte.
Sublima tolkningar beskriver sig som ett politiskt projekt men har ingen egen politisk agenda.
- Vi försöker inte föra fram ett specifikt parti eller störta regeringen och tror inte heller att det finns någon entydig sanning. Vi reagerar helt enkelt på det vi ser, säger Slotte.
Vi gör helt enkelt tolkningar åt åskådarna, som sedan gör egna tolkningar i sin tur.
Regional spridning
Slotte och Pesonen är båda hemma från Karleby, men har under projektets gång bott på varsitt håll: i Helsingfors, Tammerfors, Trondheim, Tavastehus och Sjundeå. Det har satt sina spår bland annat på vilka nyhetskällor de läst, men också på språket.
- Vi arbetar flerspråkigt, på finska, svenska, norska och engelska. Vi översätter nästan aldrig verken direkt, utan låter de kulturella skillnaderna som språken rymmer komma fram. Eftersom Pauliina är finskspråkig och jag svenskspråkig fungerar det väldigt naturligt, säger Slottte.
Eftersom de bor i olika städer sker mycket av arbetet över nätet, genom videosamtal och genom att Slotte och Pesonen skickar länkar åt varandra.
Alla idéer växer fram gemensamt vi säger egentligen aldrig “nej” åt varandra, utan brukar organiskt märka när vi slutar prata om en viss idé för att den inte håller.
I huvudsak är det Slotte som står för texten och Pesonen för det visuella, men de märker inte ut vem som gjort vad.
- Det är en skön kontrast till författarlivet i övrigt, där man står väldigt ensam. Här får vi hela tiden bolla med varandra. Jag skulle nog inte kunna arbeta så här med vem som helst, men vi känner varandra så bra, och jag litar till hundra procent på Pauliinas omdöme, säger Slotte.
Nätet ger frihet
Tack vare stöd från bland annat Kone-stiftelsen har de möjlighet att kontinuerligt arbeta deltid på projektet. I framtiden hoppas de också få tillfälle att vistas en period på ett konstnärsresidens tillsammans, för att samarbeta närmare kring vissa verk.
De återkommande fysiska utställningarna tjänar också en viktig social funktion.
- Vi får diskutera våra verk vidare med galleribesökarna, vilket är något av hela poängen. Vi skulle gärna få fler kommentarer också på nätet, säger Slotte.
Trots att både Slotte och Pesonen är verksamma som professionella konstnärer är de nöjda med beslutet att primärt publicera Sublima tolkningars verk på nätet.
- Det ger oss en frihet, vi har inget förlag eller galleri som flåsar oss i nacken, och det gör att vi kan jobba i vilket medium som helst utan att låsa oss. Dessutom är nätet ett sätt att nå alla, också dem som inte skulle söka sig till en konstutställning, säger Slotte.
I galleri Kalleria i Berghäll är det många som hittar in utan att känna till projektet sedan tidigare. De färgglada vimplarna och bekanta ansiktena väcker nyfikenhet.
Nu efter utställningens slut är projektet tillbaka på nätet, och kommer att fortsätta finnas där - och på annat håll - åtminstone tills 2024. Vad som kommer att skapas kan bara världen utvisa, det gäller för den nyfikne att följa med.
En av Sublima tolkningars video, "Finlands barn", ingick i Yles satsning "De oskyddade. Eerikoista" 2015.