Året 2014 kommer jag att minnas som ett ganska speciellt år. Jag har alltid fascinerats av övergivna byggnader och ställen men under detta år upptäckte jag att det finns en populär hobby som kallas "urban exploration". Från att passivt ha njutit av att titta på vackra och fantasieggande foton från övergivna spökstäder, sjunkna skepp, fabriker och kusliga igenvuxna nöjesparker, tog jag själv steget in i ödehusens värld.
Resultatet av mitt år som urban utforskare blev en bunt artiklar med foton, 360 graders panoraman, videosnuttar och litet annat smått och gott. Responsen har varit odelat positiv så jag får ödmjukast tacka alla som orkat läsa mina grejer och kommenterat dem.
Jag tänkte här försöka sammanfatta mina erfarenheter av ödehus-journalistik.
Parallellt med artikelserien gjorde jag också en annan för mig ny sak. Nämligen min första egna tv-dokumentär. Den trettio minuter långa tidsmaskinen till tre övergivna platser i Finland döpte jag till "Ödehusöden" och dokumentären kan ses på Yle Arenan från och med den trettonde mars efter att programmet sänts på Yle Fem.
I dokumentären besöker jag Finlands enda "officiella" spökstad, den övergivna gruvön Jussarö utanför Ekenäs som jag själv besökte för över tjugo år sedan när jag under militärtjänstgöringen var på kanonläger på Jussarö. I dokumentären försöker jag hitta den gamla bunkern vi övernattade i.
Mordhus och fina villor
De två andra övergivna ställena i dokumentären är en jakt på Finlands allra vackraste ödehus och Finlands allra mest ruskiga mordhus. Dessa ställen var inte så värst lätta att hitta, men med hjälp av diverse mail, telefonsamtal och i sista hand Googles streetview fick jag utlokaliserat två grymt fascinerande ödehus. Hur kan det till exempel komma sig att en fin och lyxig villa lämnas orörd i 55 år?
Mordhusets historia skulle kunna ge mardrömmar åt vem som helst. Händelserna som skedde där är delvis ett mysterium och kommer säkert att så förbli, men än finns det människor kvar i livet med direkt koppling till huset som kunde berätta sin version av händelseförloppet. Jag lyckades leta reda på några av de här personerna för dokumentären.
Ett överraskande samtal
Samma dag som dokumentären sänds på tv får jag ett samtal av lokaltidningsredaktören Matti Välkkynen, som också medverkar i programmet, som berättar att husets ägare som bäst håller på och river huset. Den dagen skulle komma förr eller senare så vad är väl mer lämpligt än fredagen den trettonde?
Tidens tand och andra tänder
Själv är jag mest nöjd över att ha fått sätta mig in riktigt ordentligt i dessa ställens hisnande öden. Det hela tog tid och krävde flera långa filmningsresor, men jag tror slutresultatet blev bra. Om inte annat så fick jag leka med drönare som filmade husen från fågelperspektiv, vilket givetvis är som pricken på i:et ur visuellt perspektiv. Snygga foton är A och O när man talar om urban exploration. Kolla in bilderna i artiklarna om ni inte ännu gjort det!
Öde hus
Det här är en serie om öde hus och ställen där vi besöker allehanda platser som Gud och samhället glömde bort.
Här kan du kolla in alla husen.
Jag är inte beredd att kalla mig själv en fullfjädrad urban explorer nu, men jag har åtminstone haft nöjet att få träffa proffs på området. Därför vill jag rikta ett stort tack till Lisen Julin, Heikki Lindroos samt bloggarna på Ghost Funfair. (Lägg in violiner här) Också Marcus Rosenlund samt Oskar Koivumäki som praktiserade på redaktionen skall ha ett stort tack för hjälp med fotande och för givande diskussioner om de ställen vi tillsammans besökte. Varav ett brann ner knappa tre månader efter att vi besökte det...
Jag har sett en sida av Finland som folk sällan ser. Baksidan av slanten kan man säga. Den är smutsig och repad, men definitivt mer spännande än den polerade framsidan.
Dok: Ödehusöden
Yle Fem fredag 13.3.2015 kl. 20.00 (repris lördag)
30 dagar på Arenan
Tillägg: Stycket "ett överraskande samtal" om att mordhuset rivits lades till den 13.3.