Journalisten och författaren Minna Canth var en viktig samhällspåverkare som lyfte fram arbetarnas och kvinnornas ställning. Hon etablerade realismen i den finska litteraturen och kallas även för den finländska feminismens moder. Idag firar vi hennes minne den 19 mars, som också är den officiella dagen för jämställdhet.
Citat: Minna Canth ville förbättra och höja kvinnans ställning, men därjämte hela den fattiga folkklassens liv. Hon ville kämpa för alla förtryckta och hon stred med det vapen, som naturen själv lagt i hennes hand. Hon hade fått en underbar förmåga att tala rakt till människornas hjärtan, och för att kunna höras av hundrade och tusende, för att kunna öppna allas ögon till att se den orättvisa, som svaga och fattiga fingo lida, skrev hon sina böcker. Och i varje bok känner man slagen av hennes stora, varma hjärta, varje bok är som skriven med hennes eget hjärteblod. (Setälä 1910 s. 57-58)
Minna Canth var den första finskspråkiga, kvinnliga journalisten och en viktig samhällspåverkare. Orädd uttryckte hon sina åsikter och skrev både tidningsartiklar, brev och skönlitteratur så som skådespel och noveller.
Hon brann för många radikala eller känsliga frågor så som nykterism, kvinnors ställning, religionsfrihet, socialism och det finska språkets ställning.
Hon etablerade realismen i den finska litteraturen genom att skriva skönlitteratur där berättelserna var ur arbetarnas, de fattigas, de förtrycktas och kvinnornas perspektiv. Efter Alexis Kivi är hon den finska pjäsförfattare vars skådespel framförts allra mest.
Canth var utbildad och språkkunnig och kunde därför också ta till sig nya tankar och idéer från andra delar av Europa och sprida dem vidare i det finska samhället.
Förutom genom sitt arbete som journalist och författare influerade hon också sin omvärld genom sitt sociala liv. Hon var aktiv i olika föreningar och ofta samlades andra författare och samhällsintresserade hemma hos henne i Kuopio för att umgås och diskutera aktuella frågor.
Bakgrund och utbildning
Ulrika Wilhelmina Johnson föddes 19.3.1844 i Tammerfors. Hon var äldst bland sina syskon då hennes storebror dött direkt efter födseln. Minna hade en lillebror och en lillasyster. Hennes pappa jobbade för Finlaysons bomullsfabrik och Minna gick i Finlaysons skola.
På den tiden, innan folkskolan grundats, var det vanligt att fabrikörerna och godsägarna ordnade läs- och skrivundervisning åt arbetarnas barn. Det var också på den här tiden som Finland började industrialiseras och i fabriksskolan fick Minna på nära håll se hur det förde med sig både gott och ont. Hennes medkänsla för arbetarklassen väcktes tidigt.
Minna var ett begåvat barn och hennes pappas ögonsten. Han ville att hon skulle få den bästa tänkbara utbildning en flicka kunde få. 1853 flyttade familjen till Kuopio där pappan skulle börja jobba i Finlaysons nyöppnade tyg- och garnaffär.
I Kuopio fick Minna fortsätta gå i skola och på sin fritid tyckte hon om att hjälpa sin pappa i affären. Minnas familj var finskspråkig men i skolan talades det svenska. Att Minna sedan fick en studieplats i Kuopios bästa flickskola, den statligt ägda fruntimmersskolan, var ett under. Hennes pappa var ju bara köpman.
Citat: Förutom inträdesexamen och terminsavgift fordrades nämligen, att den inträdessökande skulle vara barn till ’bildade föräldrar’. I förordningarna om ’fruntimmersskolor’ sades det uttryckligen, att de voro till för ’döttrar till tjänstemän och andra bildade föräldrar’, vilka böra ’undervisas i de kunskaper och handslöjder, som till en vårdad fruntimmersuppfostran höra’. (Setälä 1910 s. 51-52)
Till all lycka ansågs Minnas föräldrar ändå vara tillräckligt bildade men det var många av hennes kompisar som inte fick någon studieplats. Det fanns också vissa elevers föräldrar som inte accepterade att Minna blivit antagen till skolan och förbjöd därför sina barn att umgås med henne.
I flickskolan läste hon förutom bland annat matematik, historia och geografi, också flera främmande språk - tyska, franska och ryska. Hälften av all undervisning var ändå reserverad för handarbete.
1863 började Minna studera vidare till folkskolelärare i det nyligen inrättade Jyväskylä seminarium. Nu var det för första gången möjligt för en kvinna i Finland att utbilda sig till något annat yrke än barnmorska. Minna hade inget brinnande intresse för lärarinneyrket men tyckte ändå det var bättre än ingenting. Hon trivdes ändå väldigt bra i Jyväskylä seminarium där hon läste pedagogik, språk, religion, olika vetenskaps- och konstämnen.
Efter två år avbröt hon dock studierna då hon gifte sig med Johan Ferdinand Canth, seminariets lärare i naturvetenskap. På den tiden skulle inte en gift kvinna studera, det ansågs olämpligt. Men Minna hade ändå hunnit få en högre utbildning än de flesta kvinnor ens kunnat drömma om. Och hon såg orättvisan i det hela, hur människor begränsas av kön och samhällsklass.
Journalistkarriären tar fart
I familjen Canth föddes sju barn och de nio första åren av äktenskapet arbetade Minna med att sköta om familjen och hushållet. Hon hade också så bra hand om trädgården att hon kunde sälja en del av grönsakerna och få in lite extra pengar till familjen.
1874 inledde Minna sin karriär som skribent. Hon började skriva i tidningen Keski-Suomi, ibland under pseudonymen Wilja, ibland anonymt för att hjälpa sin man som också jobbade för tidningen vid sidan om läraryrket. Minna skickade också vissa artiklar till ett par andra tidningar – Uusi Suometar och Karjalatar. Men ett par år senare fick både hon och hennes man foten från Keski-Suomi. Minna hade skrivit en alltför radikal artikel om nykterism.
Citat: Men o ve! Jag hade glömt att bladets ägare också var ägare af ett bränneri. Han blef mäkta vred och förebrådde mig att jag ’brände upp brödet för honom’. Då året gått till ända, var min man icke längre redaktör för tidningen, och jag måste vackert vända åter till symaskinen. (Canth 1894 s. 12)
1877 började paret Canth skriva för den nya tidningen Päijänne. Nu skrev Minna antingen under pseudonymerna Teppo och M.C. eller anonymt. Förutom nyheter skrev hon om nykterhet, kvinno- och samhällsfrågor. Hennes första skönlitterära berättelser publicerades också i Päijänne och hennes första verk, en novell- och berättelsesamling, gavs ut 1878. Språkkunnig som hon var hjälpte hon även sin man med att översätta naturvetenskapliga läroböcker.
I november 1879 dog Johan Ferdinand och Minna blev änka som höggravid 35-åring. Deras yngsta barn föddes två månader senare och Minna Canth blev ensamförsörjande sjubarnsmamma.
Framgångsrik i Kuopio
Citat: En kall midvinterdag år 1880 stuvades Minna med sina småttingar i breda resslädar, och så bar det av med häst till Kuopio. Lilla Lyyli, som då var endast sex veckor gammal, stoppades in i en fårskinnspåse för att icke frysa under resan. Den räckte tre dagar. (Setälä 1910 s. 55)
Det var en mycket tung och svår tid i Minna Canths liv. För att klara av situationen sålde hon familjens hus i Jyväskylä och flyttade med barnen till Kuopio, tillbaka till sitt barndomshem. Hennes pappa hade gått bort några år tidigare och garnaffären som han jobbat i hade därefter drivits av Canths mamma, bror och syster.
1881 tog Minna Canth över butiken då hon fått tillstånd att ”bedriva affärsverksamhet i eget namn”. Eftersom hon var änka kunde hon ansöka om näringstillstånd. I butiken sålde hon förutom garn och tyger också tidningar och teaterbiljetter vid disken. Affärerna gick bra och hon tyckte mycket om arbetet, fastän dagarna var långa.
Eftersom Canth redan gjort sig känd som en skarpsinnig, kompetent journalist kunde hon vid sidan av affären fortsätta med att skriva i olika tidningar då det var något som engagerade henne. Butiken, barnen och hushållet krävde mycket av hennes tid och ork, men hennes djupa medlidande för de förtryckta drev henne ändå att skriva vid varje ledig stund.
Canth började också skriva mera skönlitteratur. Med sina noveller och skådespel ville hon spegla samhället och lyfte också här fram svårare ämnen hon tyckte var viktiga. I sin novell Köyhää kansaa (Fattigt folk) till exempel, kritiserar hon samhällets oförmåga att ta hand om de fattiga och svaga samt kyrkans konservatism och makt över människorna.
Hennes radikala åsikter och hårda samhällskritik var skrämmande och väckte också mycket förargelse. Det var till och med så att många män förbjöd sina hustrur och barn att ha något med Canth att göra. Likaså förbjöd rektorerna i flera skolor sina elever. Det gjorde Minna Canth både arg och ledsen men hon såg det ändå som sin plikt att med sin utbildning och ställning fortsätta diskutera samhället.
Canth skrev flera pjäser och de flesta fick sin premiär på Finska teatern (numera Finlands nationalteater) i Helsingfors. Pjäsen Sylvi, som skrevs på svenska, premierade på Svenska teatern i Helsingfors och Hän on Sysmästa skrev Canth för Kuopios Finska Samskolas understödsförenings väl.
Skådespelet Työmiehen vaimo (Arbetarens hustru) från 1885 var det första finska skådespel där huvudkaraktärerna var fattiga arbetare. Skådespelet kritiserar förutom onykterhet och kyrkans skenhelighet också många brister i samhället och lagstiftningen. Bland annat det att kvinnan inte hade rätt till egen inkomst. Något år efter att skådespelet utkommit stiftades en lag som gav kvinnor rätten att ha hand om sin egen ekonomi. Canths pjäs hade haft en gynnsam inverkan på beslutsfattandet om den nya lagen.
Föreningsverksamhet och nya skolor
I Kuopio fick Canth snabbt kontakt med vad som senare kom att kallas Kuopios kvinnointelligens. Det var en grupp på fem bildade, medvetna kvinnor som regelbundet träffades för att diskutera tankar och idéer. Genom sina ställningstaganden och sin verksamhet påverkade de i språk-, skol-, nykterhets- och kvinnofrågor. Det var t.ex. tack vare denna grupp som frågan om kvinnors rösträtt togs upp i riksdagen redan 1897.
Det var ofta hemma hos Canth som man samlades, och också många unga tyckte om att umgås där för att diskutera tidens idéer och följa med det nyaste inom litteraturen. Canths hem blev ett slags centrum för samhällsdiskussioner.
På 1880-talet var förutsättningarna för flickor att utbilda sig inte särskilt goda. Canth ville att flickor skulle ha samma lagstadgade möjligheter till utbildning som pojkar. Det behövdes flera flick- och samskolor och över huvudtaget sådan utbildning som skulle berättiga till vidare studier vid universitetet. Som det var nu måste kvinnor be om särskilt tillstånd av kejsaren för att få studera på universitet.
Canth var med och grundade och understödde flera nya skolor. Det var bl.a. en finskspråkig samskola, en hushållsskola, en handelsskola och en söndagsskola för tjänarinnor.
Tron på det rättvisa gav styrka
Citat: Det fans uppenbart icke en värre människa i landet den tiden än undertecknad. Fromma människor uppdiktade och utbredde de orimligaste historier, i tron att de därmed gjorde Gud en välbehaglig gärning, - man beklagade mina stackars barn, som hade ett slikt vidunder till mor, o.s.v. Och självfallet utöfvade alt detta en återvärkan på mig. (Canth 1894 s.7)
Det fanns de som inte förstod sig på Minna Canth, hennes åsikter och det arbete hon gjorde. Många ansåg att hon överdrev och bara ville måla allt i svart. Att hon hade en skadlig inverkan på folket som väckte deras missnöje. Hon förlorade till och med flera av sina vänner på grund av att hon var så illa omtalad. Men trots att hon ibland kände att alla var emot henne, fortsatte hon säga vad hon tyckte och arbeta för det hon trodde på. Hon visste att hon kämpade för en rättvis sak och det gav henne styrka.
Minna Canth dog den 12 maj 1897 i hjärtattack, endast 53 år gammal. Idag firar vi hennes minne den 19 mars, som också är den officiella dagen för jämställdhet.
Skådespel, berättelser och noveller
Här följer en förteckning på Minna Canths skådespel, berättelser och noveller.
Skådespel
- Murtovarkaus, 1883.
- Roinilan talossa, 1885.
- Työmiehen vaimo, 1885.
- Kovan onnen lapsia, 1888.
- Papin perhe, 1891.
- Hän on Sysmästä, 1893.
- Sylvi, 1893.
- Spiritistinen istunto, 1894.
- Anna Liisa, 1895.
- Kotoa pois, 1895.
Berättelser och noveller
- Novelleja ja kertomuksia, 1878.
- Hanna, 1886.
- Köyhää kansaa, 1886.
- Salakari, 1887.
- Lain mukaan, 1889.
- Kauppa-Lopo, 1889
- Lehtori Hellmanin vaimo, 1890.
- Agnes, 1892.
- Novelleja I-ll, 1892.
Videoklippet och artikeln är Vetamix material.
Se artikeln på Vetamix webbsida.
Litteratur
Canth, Minna. 1894, Noveller, Helsingfors: Wenzel Hagelstams förlag, 191 s.
(Innehåller Minna Canths självbiografi skriven den tionde april 1891 i Kuopio.)
Setälä, Helmi. 1910, Teckningar ur stora mäns och kvinnors liv, Helsingfors: Söderström & C:o Förlagsaktiebolag, 134 s.
Vuorikari, Outi. Kirjailija Minna Canth 1844-1897, Kuopion kulttuurihistoriallinen museo,