Kajakens sittbrunn är den bästa platsen för att upptäcka Skärgårdshavet med egen muskelkraft. I ett glatt sällskap går diskussionens vågor betydligt högre än Raggfjärdens.
Vad har aztekhärskaren Cuauhtémoc med Nagu att skaffa? Varför heter Kvivlax Kvivlax och Högsar Högsar? Är svanen astmatisk? Vilken är äldre, jungfrudansen vid Redamo eller den i Finby? Är Själös empirebyggnader ritade av Engel, och var de ursprungligen avsedda för dårar eller spetälska? Och, framför allt, när ska vi äta?
Näring för kropp och själ
Den som tror att paddlingen är enbart kroppskultur tror fel. Visst ger paddlingen fysiskt välbefinnande: Paddla dig frisk, stark, snygg, grön och glad, säger vi på www.nagukajak.fi. Vi kanske borde tillägga att själen bidrar med sina egna skäl. Paddla dig klok, bildad, vidsynt och kunnig, kanske?
Utrustning
Men före vi kommer oss ut till Pensar med världens enda skyddskårsmonument som inte nedmonterades efter mellanfreden i Moskva 1944, eller till Ängsö med sitt fångläger för röda från Tammerfors 1918, måste vi ha utrustning. Minimum är kajak, paddel, flytväst och kapell, totalkostnad minst 1000 €. För årstidsobunden paddling tillkommer torrdräkt, lika mycket till.
Blir man riktigt paddeltokig får man nog pengarna att gå åt (se här och tag bort en nolla, för där står kostnaderna i kronor), men kommer man med i ett paddelgäng liksom det i Nagu brukar man kunna låna av andra tills man blir klok på vad man vill ha. Och så kan man hyra.
Naturens estetik
Det är svårt att inte bli betagen av Skärgårdshavets skönhet. Ju mer jag sett av världen utanför, dess mer uppskattar jag mångfalden i Skärgårdshavet. Alltid finns det någon lämpligt lång rutt, väl skyddad för just dagens vind, med vacker natur som inramning. Islossning eller augustisol, storm eller bleke – allt har sin estetik.
Svanen är förresten inte astmatisk, utan ljudet då svanen flyger förbi kommer från vingarnas aerodynamik, inte från hesa lungor. En debatt under en paddling för något år sedan bjuder på ständigt återkommande möjligheter till vänliga pikar riktade mot den biologiskt kunniga men för stunden vilseledda paddlaren som hävdade motsatsen. 
Namnskick
Före resan kollar man in rutten på Google Earth, för sjökorten visar inte vilka vassruggar är igenvuxna. Men paddlaren vill bli du med sin omgivning också för andra ändamål än navigation. På Medborgarens kartplats tillhandahåller Lantmäteriverket grundkartorna, inklusive ortnamn på tidigare anonyma öar.
Då kan vi prata om hur Brännholmen blir på höger sida och Sunnanbergen på vänster, då vi från Kyrkviken paddlar ut genom Korssundet i Bredviken, med sikte på Mattnäs fjärden. Vi blir förenade med tidigare generationer av Nagubor, som inte paddlade för sitt höga nöjes skull, utan rodde samma rutt för fiske, handel eller på friarstråt.
Svenska Litteratursällskapets bok om finlandssvenska bebyggelsenamn är också paddlarens vän. Där lär vi oss att Kvivlax är drygt tusen år gammal finska för Torrviken, och viken ifråga var torr redan då.
Huruvida Högsar betyder Gäddholmen (Haukisaari) eller om förleden kommer från Haukka (hök) tycks inte vara klart, men visar på hur det svenska och finska varit sammanvävt från början.
De för knappt tusen år sedan försvenskade finska namnen syftar ofta på germanska ursprungsord. Därtill kommer estniska. Min farfar växte upp på Kulaspära vid Högsarhalvön Kamskal, och slutleden "pära" är inte svenskförvrängd hoono soomi, utan fullgod estniska som inte lyder finskans vokalharmoni.
Geologi och landhöjning är närvarande inte bara i namnskicket, utan syns också konkret. Bronsåldersgravarna finns på berg inemot 20 meter över havet. Den fina jungfrudansen i Finby nära Kyrkbacken är mycket högre belägen än den på Redamo, och därmed äldre.
Krig och fred
Också senare tiders historia öppnar sig för paddlaren. Ryssugnar (såsom de på Västra Petisholmen i norra Nagu) torde vara anlagda på tidigt 1700-tal av ryska terrorister. Och nej, det var inte Engel utan Åbos stadsarkitekt P.J. Gylich som ritade empirebyggnaderna på Själö, vars sista spetälska dött 1785, varefter Själö hade ett mentalsjukhus ända till 1962.
Historien är komplex också hemma hos oss. Men kanske det snart börjar ha gått tillräckligt länge, för att man inte ska behöva förtiga det svåra?
Jag tillåter mig vara stolt över morfar skyddskårsmajoren (lite för ung för att ha kämpat i det han kallade Frihetskriget), samtidigt som jag inte ser någon mening i att förtiga att både farfars bror Albert (24 år) samt farmors bror Albert (19 år) stupade "för sin övertygelse" i det de kallade Inbördeskriget samma torsdag den 4.4.1918, i Mielis, nära mina paddelvatten i Nagu.
Paddelkulturens centrum är umgänget
Det centrala i paddelkulturen är ändå något annat än det fysiska välbefinnandet och den själsliga bildningen. Samvaron, umgänget, det sociala – det är mittpunkten. Ett romantiskt strandhugg på tu man hand med en längre paus i avskildhet. Diskussioner far-och-son eller far-och-dotter. Kamratskapet i ett större sällskap på långutflykt. Möjligheterna för god social paddelkultur är många.
Och maten! Rågbröd, kokt ägg, Börjes fisk, Isakssons tomater. Paddling är livet.
P.S. Cuauhtémoc dök upp i en paddeldiskussion om en fransk deckare av Michel Bussi, i vilken aztekhärskaren givit namn åt den tremastade mexikanska motsvarigheten till Statsraad Lehmkuhl och Suomen Joutsen. Allvetande medpaddlaren Aaro Söderlund visste berätta att Cuauhtémoc låg för redden under Tall Ships Race i Nagu 2003.