Kina lockar med sin uråldriga kultur, avskräcker med sitt politiska våld. När jag gjorde radioprogrammet om författaren och Kinakännaren Cecilia Lindqvist, steg egna minnen från Kina upp i medvetandet.
Det var en dag på våren år 1981. Jag satt vid skrivbordet på mitt jobb på Radio Västnyland, när min kollega Kerstin kom inångande och sa: ”Jag tänker fara till Kina, kommer du med?”
Jag bad att få fundera en halvtimme, men efter fem minuter hade jag bestämt mig: "Ja, jag kommer! " På hösten for vi iväg med transsibiriska järnvägen.
Att förverkliga drömmar
Författaren Cecilia Lindqvist hade många motigheter, när hon envist kämpade för att kunna resa till Kina i 1960-talets början. Men hon hittade ett sätt att resa dit som privatperson, det vill säga hon skrev in sig som studerande vid universitetet i Peking.
Det var ett hårt övervakat liv, hon blev sjuk av den ensidiga kosten, men lyckades få en plats vid Qin-institutet, där hon lärde sig spela det här tretusenåriga instrumentet med strängar av silke. Och hon fick insikter i Kinas hela underbara kulturhistoria, i allt från filosofi, porslin och orkidéodling.
Cecilia Lindqvists hängivenhet för Kina och hennes beslutsamhet att förverkliga sina drömmar är bara att beundra. När min väninna och jag gav oss iväg med rinkorna på ryggen var det mera på lek. Vi tog transsbibiriska järnvägen från Moskva via Mongoliet och Inre Mongoliet till Peking.
Första etappen på färden var lokaltåget från Ekenäs till Karis och vidare till Helsingfors. Vi var en del av en grupp som reste i Finland-Kina föreningens regi. På den tiden, för trettiofem år sedan, var det ganska exotiskt.
En annan värld
Cecilia Lindqvists senaste bok heter En annan värld och handlar om hennes vistelse i Kina åren 1961-1962. Men Peking år 1981 var också en annan värld jämfört med i dag.
Vi bodde på ett hotell i närheten av Himmelska fridens torg och det fanns då ännu kvarter, där hönsen gick omkring och gamla kvinnor satt ute vid gatan och lagade mat. Det fanns inte många bilar, människorna cyklade i aldrig sinande strömmar.
Vi var som turister säkert också väl bevakade, men kände inte av det så mycket. Vid besöket på Pekings radio och teve såg vi soldater i nästan varje hörn. De var iklädda sina gröna uniformer, mjuka svarta tossor och gevär med bajonetter över axeln.
Vid Den blå drakens bro
Vi vandrade i Sommarpalatset och fotograferade lotusar, vi satte oss i tåget till Den blå drakens bro. Den var anhalten för vårt besök på Långa muren.
I tåget hördes smäktande kinesisk musik, sätenas nackstöd pryddes av vita spetsdukar. Kinamuren visade sig ha plågsamt höga trappsteg, men utsikten var en once-in-a-lifetime-upplevelse.
Högst uppe, våt av svett, med en mild vind i ansiktet, såg jag ut över mörkt mossgröna berg, det ena efter det andra mot den blå horisonten.
Jag talade med amerikanska pensionärer, som förverkligade sin dröm om att få stå på Kinamuren. De hade redan sett pyramiderna i Egypten, åkt längs Nilen och ville känna fler historiska vingslag. Kommersen vid Långa muren var inte stor, några turistbussar och ett par kiosker. I dag är det här den kinesiska turistindustrins hjärta.
Förbjudna stadens tjusning
När Cecilia Lindqvist studerade i Peking i början av 1960-talet var det gamla kejserliga palatset, Förbjudna staden, nästan öde. Hon gick ensam omkring i museisalarna och studerade de tusentals föremålen från uråldriga dynastier. Hon kunde få audiens hos chefen för porslinsavdelningen och få en grundlig lektion i det kinesiska porslinets historia.
Vid den tiden fanns här få turister. Palatset hade förfallit, det kunde till och med växa gräs och små buskar på taken. I dag besöks Förbjudna staden av hundratusen turister per dag!
Jag minns min egen utmattning efter att i timmar ha flanerat genom mängden salar, den ena mer storslagen än den andra. Men mer konkret och med större entusiasm minns jag månfestivalkvällen vid ingången till Förbjudna staden.
Haren i månen
Festivalen i slutet av september firas till månens ära, när den är som rundast och klarast. Den kvällen år 1981 satt jag tillsammans med guiden för vår grupp,Chiang Hong Jen, medan små fyrverkerier smällde runtom på torget och människor åt månkakor med visdomssentenser i.
Vi satt på muren vid ingången till Förbjudna staden under det stora porträttet av Mao som ännu finns kvar. Chiang berättade legenden om haren i månen. Den här vita haren brygger oavbrutet livselixir åt mångudinnan, så att hon kan ha ett evigt liv.
Chiang skrev dikter, läste några för mig. Han kom från Manchuriet från en fattig familj. När vi under resan besökte en läderfabrik, köpte han ett par fina stövlar åt sin far. Chiang drömde om att få studera litteratur vid ett universitet i USA.
Där vi satt under Maos porträtt visste vi självfallet inte vad som skulle ske på Himmelska fridens torg några år senare. År 1989 rullade pansarvagnarna in på torget och krossade människor och drömmar.
I Mannerheims spår
Vår grupp hade besökt Inre Mongoliet, sovit i jurtor och sett skickliga ryttare flyga över gräslandet på sina hästar. Vi hade träffat den lokala turistchefen i Hohhot, som ställde till fest. Han sa, att vi var dom första finländarna som besökt stället sedan Mannerheim var där…
Den förfriskade turistchefen serverade starkt brännvin gjort på stomjölk. Han bjöd upp mig och vi dansade omkull ett skåp i den vackra jurtan. Dragspelsmusiken hördes ut över de kalla vidderna i den sena kvällen. Den lät så finsk. Borta kändes hemma.
Avsked på Pekings järnvägsstation
Dagen då vår grupp åkte hem från Peking längs transsibiriska järnvägen var mycket melankolisk. Guiden Chiang Hong Jen följde oss till tåget. Vi föddes båda i hästens år 1954, han gav mig en liten porslinshäst med fyra föl i avskedspresent.
Vi har inte hört av varann eller sett varann sedan dess, den där dagen i september 1981. Jag vet ju inte ens om han lever. Men vad jag hoppas att han gör det.
Den åttonde februari firas det kinesiska nyåret och apans år börjar. I Dokumenterat berättar författaren Cecilia Lindqvist om sina minnen från Kina. Hon har givit ut flera prisbelönta böcker om Kina och hennes bok Tecknens rike var i fjol i nyutgåva på bästsäljarlistan där!
I Radio Vega 10.2. kl.11.03