Vad rör sig i huvudet på en konstnär och forskare? Det berättar Hannah Kaihovirta om i sitt sommarprat. Hon berättar utgående från fem bilder som har gett henne nya perspektiv och fått henne att förstå saker på ett nytt sätt.
Hannah Kaihovirta pendlar mellan rollen som konstnär, forskare och universitetslärare i konstvetenskap vid Åbo Akademi i Vasa, men reflekterar också över sitt privata liv. Alla rollerna vävs in i varandra men bilder och skapande har alltid haft en central plats.
Vi söker inte meningen med livet - vi skapar den!
Redan som liten fascinerades hon över illustrationer i böcker. I all synnerhet den ryska författaren Ivan Bilibins berättelser om Baba Yaga. Redan då tyckte hon sig uppfatta skillnaden mellan verklighet och fantasi i bilderna.
Ikon betyder bild. En ikon som har betytt speciellt mycket för Hannah är en bild på gudsmodern. Den bilden får världen att stå stilla för ett ögonblick och allt larm att tystna. Som barn bytte hon ut alla sina finaste glansbilder för att få just den glansbild som föreställde den här ikonen.
Är det här konst? På en utställning i New York 1917 hände något omvälvande på konstscenen. Konstnären Marcel Duchamp ställde ut ett verk som bar titeln ”Fontän”, på en konstutställning i New York. Publiken såg en pissoar på en piedestal. Plötsligt handlade estetik och konst om något annat än det sköna. Verket skapade en förbindelse mellan privata, intima kroppsfunktioner och ett offentligt konstrum. Konventioner och förväntningar måste tänkas om.
- Att en potta kan ställa till en sådan brytning var alldeles enastående tyckte jag då jag för första gången under mina studier vid konstskolan blev medveten om det här, berättar Hannah Kaihovirta. 
- Då jag tecknar tänker jag linjen som en järntråd som jag formar. Linjen är för mig fysiskt påtaglig och papprets yta är mer än yta. Ytan är ett rum som linjen tar i besittning.
Hannah Kaihovirta känner igen sitt förhållningssätt till svärtan i Malevitch måleri, till exempel i målningen SVART KVADRAT. I det svarta finns alla färger, så som i det vita. Kvadraten är en bas, en form, ett innehåll, en möjlighet.
- Drivkraften i mitt läraryrke är upplevelsen av sammanhang och tillhörighet som konst och bilder erbjuder.
Hannah Kaihovirta kom över ett fotografi där hon och hennes syskon leker som barn vid en strand. Det får henne att se likheterna med Albert Edelfelts ”Lekande pojkar vid vattnet” – ljuset, kompositionen och berättelsen. Hon reflekterar över hur viktigt det är att vara medveten om och att få känna igen inte bara sin egen historia, utan sammanhangets, omvärldens berättelse.
Den sista bilden är gjord av Hannah Kaihovirta själv för circa tio år sedan. Den innehåller alla bilder som sommarpratet har handlat om. Där finns BABA YAGAs mystik och ikonens lugn. Hon ställer sig frågan om det här är konst och ser den svarta kvadraten och ljusets och skuggans lek.
- Just nu är det så här jag tänker om tillvaron som bildkonstnär, forskare och lärarurbildare. Alla bilder får rum på en gång, på varandra, samtidigt.
Musikvalet är kvinnliga artister som valts för att genom sin röst, genom lyriken eller sin utstrålning målar stämningar och skapar energi.
Dessutom spelas i sommarpratet Maria Mena, Mitt lille land. Här kan du se den på Youtube.
Listan på alla Radio Vegas sommarpratare.
Här är en musikfri podcast som hörs även utomlands.