För några år sedan gav Maria Antas ut en personligt hållen essäbok om städning, En stor bok om städning (2013), där hon knöt ihop sitt eget inte alldeles problemfria förhållande till städning med allt från städningens kulturhistoria till städningens globala och ekonomiska dimensioner.
I sin nya bok Hår – fint, fult, fräckt och fusk utgår Maria Antas likaså från sitt högst privata hår, men gör en tidsresa bakåt genom århundraden, för att inte säga årtusenden, av hårhistoria.
Den essäistiskt hållna texten gör en vindlande färd från aposteln Paulus och den romerska statsmannen Tacitus via afroamerikanernas frihetskamp till Charlies ängel-Farrah Fawcett och handeln med löshår i dagens Indien. Och allt däremellan.
Det står snart klart att håret spelar, och alltid spelat, en stor roll – inte bara som kronan på verket, utan både som handelsvara och som laddad symbol.
Hår är politik och könskamp, hår är kulturhistoria och mode, hår är diskriminering och förtryck, hår är religion och mytologi, hår är rock och fotboll, hår är krigshistoria och brottshistoria, hår är att förhålla sig till en rådande norm. Bland annat.
Den centrala utgångspunkten för Maria Antas bok om hår är hennes eget ofta problematiska förhållande till sitt eget tunna och – enligt egen utsago - hopplöst oformbara hår:
”Jag vill veta varför jag alltid har tvekat inför mitt hår och haft svårt att respektera det.”
Varför är det så viktigt med hår?
- Jag tror att andra kvinnor skulle kunna skriva en bok om t.ex. näsor. De flesta av oss har väl någon svag punkt i kroppen som vi förstorar, problematiserar och nojar över alldeles för mycket. Jag kan inte säga att det är bara håret jag tar stress över, det finns också andra delar av mig som jag skulle ha kunnat skriva om, men håret är nog den punkt där jag har tvekat mest och kanske också förtvivlat mest ur det perspektivet att jag ändå, som de flesta andra, jämför mig med något slags norm och alltid har känt och sett att jag inte passar in i den normen, säger Maria Antas.
Hon konstaterar också att det som har med norm och kropp att göra ofta blir så tungt och sprängfyllt därför att vi aldrig blir av med det:
- Det är där hela tiden och påminner oss om vår lilla problematiska roll i våra liv. Sedan kan man ju tycka att det är trivialt att fokusera på håret när det finns så mycket värre saker som människor varit med om under sin uppväxt, verkligt traumatiska händelser, och jag kan förstå att någon kan irritera sig på att man väljer att ägna så mycket uppmärksamhet åt hår.
Maria Antas säger att hon i sina texter inte vill gå in i de klassiska traumaområdena och psykologiska träskmarkerna, utan precis som med boken om städning vill hon tränga in i det som är vardagligt, och enligt många också väldigt trivialt:
- Jag vill se vilka betydelseladdningar det finns kring städning och hår. För mig hänger de båda dimensionerna mycket klart ihop: städning handlar om att gå in i det sunkiga och håret handlar om det som har varit sunkigt i mig och som jag har varit tvungen att ta i rent konkret. Med städning måste man ta i världen och med håret måste man ta i sin egen kropp med sina egna händer. Jag fascineras av hur vi möter världen och oss själva på ett så taktilt sätt.
Lyssna på en intervju med Maria Antas om hår: