Den 6 februari firar Teets Vänner i Finland Tedagen för andra året. Föreningen vill hylla den ädla drycken som har både historiska och filosofiska undertoner. Helsingfors tedistrikt sträcker sig från Rödbergen till Kronohagen.
På Elisabetsgatan i Kronohagen finns TeHelmi. Vi befinner oss på tsarens hustrus gata och i butiken finns hallondoftande te för tsaren, krämigt grönt te med toffesmak åt Kejsarinnan Alexandra och ett mäktigt svart te smaksatt med röda och svarta frukter för Katarina den Stora. Butikens mörkbruna apoteksliknande skåp är fyllda av te och olika antika tetillbehör, slitna plåtburkar och porträtt på tsaren.
Jag slår mig ner vid ett av de små runda borden vid fönstret och väntar på att träffa Olga Liebkind som är född i St Petersburg men numera Kronohagenbo. Olga är uppvuxen med den passionerade ryska tekulturen. Olga stiger in i butiken och sätter sig framför mig. Vi blir serverade ett rykande hett svart te smaksatt med frukt.
- Det finns flera ordspråk som handlar om te hemma hos oss i Ryssland. Ett mycket använt är att har du inte ens tid att dricka ditt te, det betyder att någon har så bråttom.
Vägen till himlen går förbi en tekanna
Olga berättar att man i hemlandet avslutar alla måltider med en kopp te. Det är en helt egen kultur kring teet och det är en familjetradition. Testunden räcker flera timmar och man häller nytt kokande vatten och tillsätter nytt te på det gamla i tekannan.
- När du besöker dina vänner får du alltid te serverat med något sött, konfekter, kex, kakor eller sylt.
Ja, sylten, den fascinerar mig. Jag har sett flera fotografier där det ryska teet serveras med hallonsylt, vackert upplagd i en skimrande kristallskål.
- Hallonsylt äter vi bara med teet då vi är förkylda. Jag älskar min mammas hemgjorda svartvinbärssylt, tranbärssylt och krusbärssylt smaksatt med apelsinskal. Hon tillreder dem av bären från vårt landeställe. Vi rör inte sylten i teet utan äter den med silversked till teet.
Olga minns hur hon som barn älskade att äta russinbullar till teet. Som ung hoppade hon ibland över lunchen och drack hellre flera koppar te med tilltugg.
- Sen blev man ändå hungrig!
Vad skall jag göra med bladen?
Olga berättar att alla dricker te i Ryssland. 95% av befolkningen gör det. Ryssland är det mest tedrickande folket utanför Kina, säger hon. Den ryska teceremonin inleddes år 1638 då den ryska tsaren Michael Fedorovich fick en fick en gåva av Altyun-Khan, Mongoliets härskare, några teblad. Han frågade vad skall jag göra med bladen? När han lärde sig njuta av teet började Ryssland byta ut pälsar och tyger till te från Kina.
- Först var teet en exklusiv dryck som hämtades med kameler till Ryssland. Till en början var det en societetsdryck. Teeboomen föddes på 1800-talet då massorna började dricka te när transporten blev billigare.
- Vi har alla egna tekoppar i min familj. Min storasyster har den största koppen! Min kopp är också stor för det är tröttsamt att stiga upp och fylla den. Därför har vi också två kannor, den lilla med det bryggda teet i och den stora med hett vatten i.
Olga arbetar som elingenjör och brygger sitt eget te också på kontoret. Tepåsar kommer inte på frågan. När hon får gäster dukar hon fram sitt fina ryska porslin. Olga berättar att det inte kommer på frågan att i Ryssland bara köpa två tekoppar, det skall vara ett halvt dussin eller ett helt dussin med bullfat, kannor och sockerskål till. Tack vare teets popularitet på 1800-talet så skapades de första porslinsfabrikerna.
- I Ryssland är det ofta kallt ute så då tar man en kopp te. Min man har börjat dricka mer te efter att vi träffades. Vi hämtade nyligen te smaksatt med torkade frukter, ingefära och blommor från vår resa till Israel.
Olga är så förtjust i att sitta och diskutera brevid sin tekanna av glas som är fylld av vatten och en teblomma.
- Det är ljuvligt att se hur blomman blir större under diskussionerna.
Från kråkpiss till fint Darjeelingte
Petra Tandefelt hör till de teentusiaster från föreningen Teen Ystävät - Teets Vänner, som för två år sedan skapade Tedagen. Hon har vuxit upp bland samovarer och ryskt te. I dag är hon föreståndare för Leksaksmuseet på Sveaborg. Museet är inhyst i en gammal ljusröd trävilla som den ryska kaptenen Vasiljev lät bygga 1911. Hennes passion för teet har åstadkommit ett eget svart ryskinspirerat te för villan. På Leksaksmuseet serverar hon Vasiljevs te för sina besökare från när och fjärran.
- Som barn drack vi te som matdryck och kaffe till efterrätt. När jag tänker på samovarte tänker jag på att där finns hett vatten och teet läggs i den lilla porslinskannan som placeras på samovarens topp. Teet kan ligga i kannan hela dagen. Kvaliteten på teet måste hålla. Mitt te har skapats med det syftet. Som barn drack vi te som smakade kråkpiss för att det hade legat så länge i kannan och vi hällde mera te och vatten på det gamla.
Darjeeling för den franska smaken
Petra Tandefelt börjar sin dag med en stor kanna nybryggt grönt te. En annan favorit tesort är Darjeeling.
- Fransmännen älskar Darjeeling. Teet fick en boom på 1980-talet. Då klassificerades Darjeeling precis som vinerna i Frankrike. Det är också populärt med kryddade teer där.
Petra väntar på tevärldens beaujolais nouveau, first flush, vårens första skörd av Darjeeling. Hon vill också påminna oss om att vi har ett gammalt tehus i Finland.
- Sergejeffs tehus startade 1854 i Viborg och i dag får man fortfarande deras ryska teer hos oss.
När jag tänker på min känsla för teet minns jag hur jag en kväll stod och bryggde te i mitt kök. Jag kände mig tidlös på något sätt. Teet är uråldrigt och samtidigt evigt. Teets estetik är lugnande och gör vardagen festlig på ett spirituellt sätt. Teet får mig att känna släktskap med Romanovs, Tsehov och Dostojevksi. Det var inte länge sedan tågen till St Petersburg gick på den kraft samovarerna alstrade.
