När tyskarna firar, firar de på tyskarnas vis: med besked. Ta årets reformationsjubileum som exempel. 500 år av protestantism skall uppmärksammas. Inte bara i Tyskland, utan i hela världen. Så vad gör man?
För det första bestämmer man sig för att slå på stort. Man muss die Feste feiern, wie sie fallen, säger tyskarna. När det finns möjlighet till fest skall man ta vara på den.
Kyrkan och staten hostade upp en ordentlig summa pengar för bemärkelseåret. Den protestantiska kyrkan satsar dryga 50 miljoner euro, delstaten Sachsen-Anhalt 100 miljoner. Det tyska kulturministeriet 40 miljoner. Allt som allt kommer firandet att kosta cirka en halv miljard euro. Inte illa pinkat.
En extra helgdag åt hela det tyska folket
Det tyska näringslivet måste dock ta den största smällen. Regeringen bestämde nämligen att reformationsdagen, tisdagen den 31 oktober, dagen då Martin Luther spikade upp sina 95 teser på slottskyrkans dörr i Wittenberg, är en helgdag i hela Tyskland. Normalt är den en helgdag bara i de östtyska delstaterna minus Berlin. Har man en protestantisk prästdotter som Bundeskanzler så har man.
Uträkningar visar att det här kommer att kosta den tyska ekonomin ungefär 10 miljarder euro och att tillväxten minskar med circa 0,5 procent. Nu får man bara hoppas att inte alltför många människor utnyttjar dagen, som lämpligt infaller på en tisdag, till ett förlängt veckoslut i rekreationens tecken. I så fall stiger nämligen summan ytterligare.
År 2012 bestämde de 16 tyska delstaternas ministerpresidenter att införa undantagshelgdagen år 2017. Det här betydde att de elva delstaterna som inte har reformationsdagen som en helgdag var tvungna att införa en lag som undantagsvis gjorde dagen till en helgdag. Det gjorde de.
Människan är född för att arbeta, liksom fågeln för att flyga.
Jag undrar förresten vad Martin Luther skulle ha sagt om en extra helgdag, honom till ära?
Annat är det i Finland
Det här med en extra helgdag för arbetstagarna är naturligtvis en fullständigt främmande tanke för Finland, ett land, där man har flyttat helgdagar till lördagar eller söndagar och strukit dem helt.
Det hela började redan år 1772 under Gustav III:s regeringstid. Då genomfördes "den stora helgdöden", då cirka 25 gamla helgdagar slopades eller flyttades till söndagar.
Men det självständiga Finland ville inte vara sämre. 1955 flyttades midsommardagen till den lördag som infaller under tiden 20-26 juni. Tidigare inföll midsommardagen alltid den 24 juni, på Johannes döpares dag. Samtidigt flyttades Allhelgonadagen (1 november) till en lördag och Marie bebådelsedag (25 mars) till närmaste söndag.
1972 stipulerades i kyrkolagen, att de så kallade söckenhelgerna (helgdagar som inte inföll på en söndag) skulle firas på den lördag som inföll närmast den egentliga dagen. Från och med 1973 flyttades trettondagen, Kristi himmelsfärdsdag och pingst till lördagar. Pingstlördagen fick då benämningen pingstens beredelsedag och söndagen pingstdagen. Allt det här alltså med den lutherska (och ortodoxa) kyrkans godkännande.
Efter idoga protester från kyrkligt håll, som alltså helt gladeligen tidigare hade gått med på att flytta helgdagarna, fick 1992 trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag tillbaka sina tidigare, rätta platser.
Pingsthelgen omfattar från och med 1992 bara en dag, söndagen, som benämns pingstdagen. Den andra helgdagen, pingstens beredelsedag strök man helt. I Tyskland är pingstmåndagen en helgdag i hela landet.
2014 föreslog så näringslivet att flytta trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag tillbaka till sina respektive lördagar. Som om de skulle vara de rättmätiga dagarna. Kyrkan motsatte sig planerna.
2016 kom så ett nytt försök. I konkurrenskraftsavtalet mellan regeringen, arbetsgivarna och arbetstagarna kom man överens om att förlänga arbetstiden med 24 timmar. Hur man gör det skall man branschvis komma överens om. I regeringens planer fanns en flytt av just helgdagar till lördagar. Gissa vilken lösning arbetsgivarna (och regeringen) skulle föredra?
Det är en viss skillnad mellan en troende lutheransk prästdotter som Bundeskanzler och en troende laestadiansk miljonär som statsminister.
Det gnidiga Finland
Samtidigt som Tyskland firar reformationens första 500 år, firar Finland sina första 100 år som ett självständigt land. En begivenhet som borde firas med pompa och ståt. Men om man jämför Tysklands och Finlands festande är skillnaderna stora. Åtminstone när man ser på hur mycket länderna är villiga att betala för sitt firande.
Tyskland satsar alltså i runda slängar 10,5 miljarder euro på reformationens bemärkelseår. Och Finland? Helhetsbudgeten för projektet Finland 100 år är 19 miljoner euro för åren 2013-2018, läser jag i ett pressmeddelande. Det låter rätt lite. Även om de också skriver att de sammanlagda insatserna, som görs av finländare och Finlands vänner, kommer att utgöra en betydligt större andel.
Låtom oss jämföra summorna per invånare: Finlands 19 miljoner utgör drygt 3,5 euro per capita. Tysklands 10,5 miljarder utgör 137 euro. Även om man bortser från den extra helgdagen (men varför borde man det, egentligen) så betalar Tyskland 500 miljoner för sitt party, det vill säga drygt 6 euro per capita.
Och fördes vi att bo i glans
Bland guldmoln i det blå,
Och blev vårt liv en stjärnedans,
Där tår ej göts, där suck ej fanns,
Till detta arma land ändå
Vår längtan skulle stå.
Tyskland slår med andra ord på en betydligt större trumma. Ännu större om man tar i beaktande att bara ungefär var fjärde tysk är protestant. Och de tyska katolikerna, muslimerna eller ateisterna kanske tycker att 500 år av reformation inte är något värt att fira. Varje finländare vill säkert fira Finlands första hundra år. Minus inbördeskriget, kanske?
Lutherambassadören
Redan år 2011 började man planera reformationsfirandet i Tyskland. Sedan dess finns en organisationskommitté och en officiell Lutherambassadör: Prof. Dr. Dr. h.c. Margot Käßmann. (Också Sverige har förresten en Lutherambassadör: Ola Söderberg)
Fram till år 2010 var hon ordförande för den protestantiska kyrkan i Tyskland och biskop. Men den 20 februari 2010 körde hon i Hannover mot rött ljus framför näsan på en polisbil. Dumt nog i en redig fylla. 1,54 promille alkohol i blodet var för mycket för allt möjligt.
Så hon drog sina konsekvenser och avgick som ordförande, och som biskop för att sen bli Lutherambassadör, eller Botschafterin des Rates der Evangelischen Kirche in Deutschland (EKD) für das Reformationsjubiläum 2017 (Tyskarna älskar att ge titlarna tyngd och längd!) räckte det till. Hon tycktes ju ha en bra festvana.
Lutherabilia
Också annars finns det mycket pengar i rullning i Tyskland. Till exempel finns olika Lutherföremål att köpa. Lutherkrääsä som man så fint säger på klingande finlandssvenska. Det tyska leksaksföretaget Playmobil kom till exempel på den genialiska idén att tillverka en liten Lutherfigur.
Den första upplagan på 34 000 exemplar som kom ut i februari 2015 sålde slut på tre dagar. Efteråt krävdes upp till 1000 euro på ebay för en leksaksluther. I början av reformationsåret låg försäljningen på över 500 000 exemplar.
Sankt Luther
Nu är ju det här med Lutherdyrkan inte något nytt påfund. Det började redan under hans levnadstid. I utställningen Sankt Luther. Reformator zwischen Inszenierung und Marketing (Den helige Luther. Reformatorn mellan iscensättning och marknadsföring) som visas i Nikolaikyrkan i Berlin, finns det till exempel en Lutherrelik från 1543.
Uppsatt på ett papper ser vi ett stycke tyg från en mässhake som han bar på när han vigde den första biskopen i staden Merseburg. Reliken ägs idag av stadsmuseet i Berlin och om du tittar noga på pappret kan du höger om tygstycket läsa att den är en gåva av Dr. Apitz. Tack för det, får man väl säga.
Mässhaken finns fortfarande och den är fullständigt sönderriven. Man kunde konstatera att reliken i fråga är äkta. Det ni!
Min personliga favorit är dock reagensglaset med spån av Martin Luthers säng. Det här var en mycket användbar relik.
År 1530 bodde och arbetade Martin Luther på borgen Veste Coburg och sov i en säng som så småningom karvades sönder av hans anhängare. Eller sov och sov. Sängen konstaterades vara från 1600-talet. Den togs bort 1908 då den var i mycket dåligt skick.
Spånen användes förresten som tandpetare eftersom legenden visste berätta att tandpetare gjorda av spån från Luthers säng i Coburg hade en saliggörande effekt på tandvärk.
Med tanke på att Martin Luther genom sina 95 teser satte sig emot handeln med avlatsbrev som man kunde köpa för att bli av med olika synder man begått, och att Luther själv tyckte att handeln med reliker och dess tillbedjan var värdelös, eftersom frälsning och nåd bara kan fås genom tron allena (sola fide) och att handledningen hur man gör står att finnas i Bibeln, böckernas bok (sola scriptura), är det nästan komiskt att Luther själv är så gott som helgonförklarad av många av hans anhängare.
Avlaten, som avlatspredikanterna högljutt prisar som en utomordentlig nåd, kan förvisso sägas vara utomordentlig när det gäller att tjäna pengar.
Strumpfota för Luther
Till sist undrar jag om inte Lutherstrumpan tar hem priset som den löjligaste Luthersouveniren? Nu kan man äntligen gå där hemma i bara strumplästen och tänka på Luther som i fördraget i Worms försvarade sig med orden som finns tryckta på strumpan: Här står jag och kan icke annat.
Fortsättningen Gud hjälpe mig, amen saknas på strumporna. De skall också kunna bäras av ateister eller agnostiker. Var det någon som klagade på avlatshandeln i den katolska kyrkan?
Ett urval av lutherabilia
