Sedan jag kom till Finland för ett kvart sekel sedan har jag hört det många gånger. Snacket om det lutherska arvet. Om den protestantiska arbetsetiken. Om Martin Luther som sitter på finländarnas axel.
Min vän, teaterchefen Paul Olin, brukar säga att han under hela sitt liv har varit drabbad av Luther. Fastän han är ateist.
Men hur bra sade det inte Finlands ärkebiskop Kari Mäkinen: En finländsk ateist är en lutheransk ateist.
Jag bestämde mig för att undersöka fenomenet. Och jag började med att leta fram en sociologisk klassiker.
En klassiker som nämns ofta när man talar om det protestantiska inflytandet på protestantiska länders arbetsetik. Max Webers Den protestantiska etiken och kapitalismens anda från 1904.
Jag måste direkt säga att jag tyckte om vad jag läste. Max Weber hällde liksom vatten på alla mina protestantkvarnar.
Att tjäna i stället för att förtjäna
Max Weber utgick ifrån att människans natur är sådan att hon inte vill förtjäna mera och mer pengar utan att hon vill att livet går sin gilla gång och jobbet finns till för att få smör på bordet.
Vårt dagliga bröd giv oss i dag, som det står i bibeln (Matt 6-11).
Sedan kom Luther. Ut for fokuset på det dagliga brödet och in kom fokuset på det dagliga jobbet. Det var inte längre förtjänsten som var det viktigaste utan tjänsten.
Nu var det Paulus ord som gällde: Den som inte vill arbeta får inte heller äta (2 Thess 3-10)
Samtidigt tog Luther bort möjligheten att genom givande av gåvor köpa sig fri från synder och får förlåtelse den vägen. Och en plats i himmelriket.
Men arbetet är dessutom, och framförallt, ett mål i sig självt för livet, vilket föreskrivits av Gud.
Platsen måste hädanefter förtjänas. Det fanns inte några genvägar längre.
Också avskaffandet av klosterväsendet bidrog till kapitaliseringen av samhället. Luther ville avskaffa klostren men han avskaffade världen. Om det har jag skrivit i en tidigare artikel.
Predestinationsläran
De puritanska protestantiska rörelserna så som kalvinisterna gick ännu ett steg längre med sin predestinationslära. Den hävdar att människans liv på jorden och livet efter detta är förutbestämt av en allsmäktig gud, eller att Gud utväljer vissa människor till frälsning.
Du är antingen frälst eller du är det inte. Men du vet inte det. För att vara på den säkra sidan är det bra att du gör allt som du ställs inför så bra som du bara kan. Så att inte din redan förutbestämda frälsning faller på några dumheter du gjorde under ditt jordiska liv.
Max Webers slutsats är lika enkel som bestickande: Att arbeta och koncentrera sig på sitt yrke, att vara måttfull i sin konsumtion och att spara är i normala fall begrepp som faller inom det ekonomiska området. Men det ekonomiska området kan inte förstås utan en kontext.
Kalvinismens Gud fordrade inte enstaka goda gärningar av de sina, utan ett liv i system av goda gärningar.
Den ekonomiska vetenskapen och vad som anses som ekonomiskt handlande är i allra högsta grad färgat av den protestantiska tron. Det är protestantismen som lagt grunden för den kapitalistiska andan som finns i västvärlden.
Klart som korvspad och lätt som en plätt. Men stämmer det här? Weber skrev det här för över 100 år sedan.
Historikerns syn
Jag stämde träff med historieprofessor Juha Siltala vid Helsingfors universitet för att diskutera Max Webers tes. Det visade sig att han hösten 2013 hållit ett föredrag på Björneborgs församling om just det här temat.
Direkt i början påminde han mig om att Martin Luther var en medeltida munk och tänkte i en medeltida munks banor.
- Arvsynden var påtaglig för honom. Och besvärade honom.
- Vetskapen om den omintetgör egentligen varje egen ansträngning för att kunna bli frälst.
Därav avlaten, där man helt enkelt kunde köpa sig fri. En passiv frälsning. Men det, tyckte Luther, var fel väg.
- Det är en frälsning von oben, utan egna förtjänster.
- Luther tyckte också att det inte finns någon skillnad mellan andlig virtuositet som till exempel munkarna och nunnorna i klostren stod för eller världslig virtuositet, det vill säga framgång i livet. Båda är de betydelselösa.
- I stället ville han ha en aktiv frälsning. En fortlöpande skapelse. Människan kan hjälpa Gud genom bibelläsning. Och den vägen når nåd.
- Samtidigt var Martin Luther en frodig människa som uttryckligen tillät världsliga förnöjelser och uppmuntrade till dem. Man skulle använda sig av sina talanger.
- Kalvinisterna och senare pietisterna tyckte sedan att människan i sig är fördömd. Att människan är syndig. Och att det inte egentligen går att göra något åt det. Och att frälsningen är något som har givits eller ges av Gud. Att den varken kan uppnås genom passiva gåvor (den katolska synen) eller aktiv bön (den lutheranska synen).
Puritanen ville ta sitt arbete som ett kall, vi måste göra det. Ty när asketismen flyttades ut ur munkcellen och in i det dagliga livet och började dominera den världsliga moralen, bidrog den till att bygga det mäktiga kosmos, som den moderna ekonomiska ordningen utgör.
Kapitalisering av protestantismen
- De här kalvinistiska idéerna kapitaliserades sedan. Framför allt i Amerika. Man sekulariserade dem. Man förvärldsligade dem helt enkelt.
- Bättring skulle visas genom rikedom och framgång. Du skulle som kristen visa upp en successtory. I Amerika skedde en kapitalisering och ekonomisering av protestantismen.
Juha Siltala jämför det här med dagens portfoliotänk. Att du hela tiden måste bevisa att du har gjort något. Och att det är det som räknas. Det du har gjort och inte det du är.
- Vi lever i en järnbur av restriktioner. Världen styrs av statistik. Framgång (och därmed välstånd) är byggd på effektivitet.
- Dagens kapitalism är ännu värre än den kapitalism som Weber hade känt till. Förtrycket har blivit allt mera horisontalt.
- Och det som är det värsta är att vi undertrycker alla varandra. Och vi kontrollerar varandra. Det är bara det yttre som räknas. Det som kan räknas. Och visas upp. På Facebook och Instagram. Och där bedömer vi varandra och ger tummen upp eller ner åt våra vänner.
Specialist utan ande, njutningsmänniska utan hjärta, Och denna nolla inbillar sig ha nått ett aldrig tidigare uppnått stadium i mänsklighetens historia.
- Förr styrdes vi av en inre kompass, i dag styrs vi och styr vi oss själva utifrån.
- Det syns också i arbetsvärlden som inte längre är kollektiv utan individualistisk. Vi skall alla bli egenföretagare. Ich AG:s. One persons solutions.
- I dag är det så att kyrkorna egentligen är kapitalismens motkrafter. De försöker vara en garant för kontinuitet och koherens, det vill säga sammanhang.
Det här var en exkurs som hette duga insåg jag, när jag lämnade Juha Siltalas arbetsrum. Han plockade sönder och samman Max Webers hela idé om en kapitalism som föddes i protestantismens kölvatten.
Nå, ja, tänkte jag. Det här är hur en historiker ser på det hela. Och hur bra är en historiker egentligen för att svara på problem som i grund och botten är religiösa spörsmål.
Teologens syn
Jag for till Åbo och stämde träff med en av Svenskfinlands främsta Lutherexperter, teologie doktor Patrick Hagman, docent vid Åbo Akdemi, som i våras kom ut med boken Inte allena. Varför Luthers syn på nåden, bibeln och tron inte räcker (tillsammans med den rikssvenska teologen Joel Halldorf).
Jag ställde honom frågan: Hur fick Max Weber egentligen idén till sitt axiom om den protestantiska etiken som vägberedare för kapitalismen; ett påståendet som verkar vara så självklart?
- Det som hände var att kyrkor blev statskyrkor. Därefter kunde staten använda kyrkans präster och kyrkans strukturer för att disciplinera folket.
- Därför får vi väldigt totalitära stater, där man betonar lydnad och underkastelse väldigt starkt. Det här finns hos Luther, men är inte så starkt betonat.
- När man sedan kombinerar det här med ett kapitalistiskt tänkande då får man en idé om att man skall arbeta hårt och underkasta sig och lyda som passar bra för fabriker.
- Människor som är disciplinerade till att göra sin plikt blir duktiga arbetare och entreprenörer.
Var det då en god idé av Max Weber?
- Max Weber har en väldigt smart idé, det måste man säga. Han tänker sig då att i och med att man inte kan förtjäna sin frälsning, den så kallade predestinationsläran, det vill säga Gud har valt ut vem som blir frälst och vem som inte blir frälst.
- Och så tänker han sig att människorna blir oroliga. Är jag nu predestinerad eller inte? Och så tänkte han om man har framgång i världen betyder det att Gud har välsignat mig. Och så arbetar man hårt för att få framgång. Att det skulle vara ett tecken.
- Det här var Webers idé. Problemet är att det finns ingenting som styrker att folk skulle ha tänkt så här. Det är en skrivbordskonstruktion.
- Alla kristna, den katolska kyrkan före och efter reformationen, alla de stora religiösa grupperna var emot att man skulle få ta ränta på lån, emot de grundläggande mekanismerna som skapade kapitalismen.
- Men reformationen gör att kyrkornas makt försvagas. Då stiger andra makter in. Borgarna i städerna får en allt större betydelse och där föds kapitalismen.
Sida vid sida, tillsammans stryker de fram,
staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm.
- Så det är enkelt. När kristendomens makt försvagas så växer kapitalismen upp av sig själv.
- Drivkraften efter att förmera sin förmögenhet verkar finnas inbyggd i människan. Om den inte motarbetas då kommer den att blomma ut.
Banker som bovar
Så det är alltså människan själv som har uppfunnit kapitalismen på grund av sin egen inneboende drivkraft. Den här insikten genererar hos mig ännu en fråga.
Om det inte var kyrkan som är boven i dramat, vem är det då?
- Om Luther skulle ha levt i dag och varit samma sorts människa skulle han säkert ha kritiserat bankväsendet i stället för kyrkan.
- Där finns samma sorts mekanismer och samma maktkoncentration och maktfullkomlighet som fanns i den katolska kyrkans topp just under hans tid.
- De här har dansat med varandra genom århundradena av historia. I dag är det kapitalet som sitter och styr.
Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt,
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt.
- För inte så länge sedan var det ganska unikt för våra länder att det var den demokratiskt valda makten som kontrollerar den ekonomiska makten. Det är ovanligt om man ser på världshistorien.
- Nu är det igen tillbaka. De mäktigaste styr och just nu är de mäktigaste de som sitter på den ekonomiska makten.
Staten och kapitalet
Det här låter mycket övertygande. Tyvärr. Ebba Gröns låt Staten och kapitalet klingar i mina öron. Jag tar fram den och lyssnar på den. Texten känns kusligt aktuellt.
Kapitalet höjer hyrorna
och staten bostadsbidragen.
Så kan man fiffla en smula
med den järnhårda lönelagen,
och till och med betala mindre i lön
än priset för mat och för hyra,
för staten skjuter så gärna till
om levnadsomkostnaderna blivit
allt för dyra.
Här hittar du en beskrivning av dagens Finland. Finland år 2017. Det 100 års jubilerande Finland. Det är en skrämmande läsning.
Tempot höjs vid maskinerna,
här drillar man eliten,
Produktionen har inte plats för den
som blivit illa sliten.
men för att ingen skall tro att det är något fel
med de tunga ackorden,
betraktas han som ett sjukdomsfall och behandlas
av den barmhärtiga arbetsvården.
Sedan år 1980 klingar den här låten för döva öron. Eller egentligen sedan år 1972. Låten är nämligen en cover på det svenska proggbandet Blå Tågets låt Den ena handen vet vad den andra gör.
Bra i teorin, fel i praktiken
Tja, gott folk, så kan det gå. Man tror sig veta något, får belägg för det med hjälp av stora auktoriteter* som Max Weber och så går man ut för att kolla om det hela stämmer.
Man gör ett bra journalistjobb, helt enkelt. Samtidigt får man sina idéer och teorier sönderplockade av experterna man talar med. Och så står man där med byxorna nerdragna.
Det är alltså bara att inse att protestantismen inte hade en andel av kapitalismens uppkomst. Samtidigt kan man inte heller tala om den lutherska arbetsetiken. Så det är bara att konstatera:
Glöm det lutherska arvet. Det finns helt enkelt inte. Det är en myt.
__________________________
*Fotnot: Begreppet auktoritets betydelse utvecklades också av Max Weber, som definierade det som "sannolikheten att en order med ett givet innehåll åtlyds av specifikt angivbara personer". Auktoritet är en form av makt: makt som grundas på frivillig underkastelse från de åtlydande. (Wikipedia)
