Allt började 1967 på Broadway. Eller snarare sagt off Broadway. På Joseph Papp's Public Theater. Där hade musikalen Hair (text: Gerome Ragni och James Rado, musik: Galt MacDermot) sin premiär den 17 oktober.
Framgången var så stor att musikalen flyttade till riktiga Broadway och Biltmore Theatre. Hair var den första musikalen någonsin som flyttades från off-Broadway till Broadway. Där visades den hela 1750 gånger.
Först 1979 hade sedan filmen Hair i regi av Miloš Forman premiär. Den tredje bästa musikalfilmen ever, om ni frågar mig. Efter West Side Story och Jesus Christ Superstar, men det är förstås en smaksak.
Skivan hade fallit från lastbilen
Jag kommer inte längre ihåg om jag såg filmen först eller lyssnade på filmens underbara soundtrack först men jag tror faktiskt att jag hörde filmen innan jag såg den.
En snabb check på nätet säger mig att lp-skivan jag äger är ett original från 1979. Underligt nog den amerikanska utgåvan. Men det kan bero på att jag den tiden köpte mycket vinyler av min vän Klaus. Skivorna var sådana som hade ramlat ur en lastbil. Det var den eufemism vi använde oss av när vi fick saker billigt och av tvivelaktig proveniens.
Jag var i alla fall 16 år gammal. Ett år senare spelade jag percussion i ett coverband med namnet Reziprok. Vi skrev namnet spegelvänt: Korpizer. Funny, eller hur? Hur som haver hade vi redan då filmens ingångslåt Aquarius på repertoaren. Det var en svår låt. Ännu ett år senare blev jag punkare. Då behövde jag inte längre kämpa med Aquarius. Det var bättre så.
Efter punken blev jag mod. Man kunde bli allt möjligt som tonåring i slutet av 70- och början av 80-talet. Förutom hippie. Det var no no. Färggranna kläder. Långt, lockigt hår, skägg herregud. Och så deras yviga danser. Hemskt. Vi dansade inåt. Så som Mick Jagger och David Bowie i videon till Dancing in the Street.
Men till saken.
På hemmafronten mycket nytt
Lp-skivan är fantastisk. Den är enligt mig mycket bättre än filmen. Filmen är nämligen stundvis ganska kökkig. Så om du bara har 2 timmar av ditt liv att spendera lyssna på skivan.
Filmen hör till genren Vietnamfilmer fastän den inte alls utspelar sig i Vietnam. Den skildrar livet på hemmafronten. I New York, faktiskt. Jag har märkt att många tror att Hair utspelar sig i San Francisco. Flower power och Scott McKenzie, ni vet. Men nej, det är Central Park som är huvudscenen.
Hair handlar om en man från landet; Claude Hooper Bukowski (John Savage) från Oklahoma. Han far till New York för att ta värvning för kriget i Vietnam. Väl framme i The Big Apple träffar han och blir vän med ett gäng med långhåriga hippies vars ledare heter George Berger (Treat Williams). Det här mötet komplicerar Bukowskis planer. Och slutar illa för George Berger. Mer än så berättar jag inte. Antingen känner du till filmen och vet hur det hela slutar eller så skall du se den utan att veta hur det hela slutar.
Om du inte har sett Hair, gå och se den. Eller skaffa åtminstone soundtracken. Du kommer inte att ångra dig. Jag lovar. Jag menar titta bara på det här! Eller förresten, titta inte på det här om du inte har sett filmen. Det här är ju slutsången: Let the Sunshine in!