9 liv är en dokumentär om nio kvinnor som deltar i en av författaren Monika Fagerholms skrivarkurser. Vi får en inblick i skrivandets intima värld där pennan förlöser tankar och känslor som legat fördolda. Läs regissören Henrietta Clayhills och deltagaren Keth Strömdahls funderingar om projektet och skrivandets terapeutiska effekter.
Regissören Henrietta Clayhills:
När jag först hörde om att det skulle göras en dokumentär om vår skrivargrupp var jag inte så tilltalad av tanken. Inom gruppen hade vi byggt upp ett förtroende som var oerhört viktigt för att vi skulle kunna dela med oss av våra texter. Hur skulle en utomstående regissör kunna komma in och på sätt och vis göra det privata offentligt? En publicerad bok är offentlig, men vi var långt från det läget. Tills dess var själva skrivandet både privat och sårbart. Så tänkte jag då.
Sen fick jag ett samtal från produktionsbolaget med en förfrågan om jag ville regissera en dokumentär för dem. Dokumentären skulle handla om en grupp skrivande kvinnor. Den som ursprungligen skulle regissera den hade fått förhinder.
Det var en ganska ovanlig situation. Jag fick börja med att svälja min första ovilja, sen tala med gruppen och sen börja tänka på hur jag skulle förverkliga idén.
Både bakom och framför kameran
Det är inte det lättaste att förverkliga en idé som inte är ens egen, men i det här fallet kände jag ämnet inifrån. Det stod också snart klart att jag inte den här gången bara kan stå bakom kameran, jag måste sätta mig själv i blöt lika mycket som de andra. Det är inte ett bekvämt tillstånd för alla dokumentarister. Vi är mer inställda på att berätta andras liv och andras historier.
Arbetsprocessen med 9 liv blev som en resa där jag fick visa upp några dyrbara exempel på allt det fina vi har upplevt tillsammans i gruppen under två och ett halvt år. Genom intervjuerna fick jag komma närmare några av mina skrivarkolleger än jag kanske skulle ha gjort annars och jag är mycket tacksam för att de och Monika Fagerholm bjöd på sig själva.
Deltagare Keth Strömdahl:
När Keth Strömdahl i Askola anmälde sig till Monika Fagerholms första skrivarkurs sökte hon en utväg ur en livskris. En skilsmässa och en uppsägning hade hon med sig i bagaget.
- Mitt liv har nog varit lite från kris till kris till kris, säjer hon idag, drygt tre år senare.
När hon började skriva var det som om alla fördämningar öppnades, texten forsade fram och de gångna årens svårigheter bearbetades sida för sida.
- Det var en mycket terapeutisk process.
Keth tror inte på så kallade fingerövningar.
- Då går jag hellre ut och krattar. Det är meditativt. Att skriva är inte meditation, det är hårt arbete.
I gruppen, som bestod av sammanlagt nio kvinnor, skrev alla på sitt eget manus, somliga mer självbiografiskt än andra. Men det var hela tiden verklig text som skapades.
Drömmen om en egen bok
När man börjar skriva drömmer man om eller har kanske som mål att ge ut en bok. I Keths grupp är hon tillsvidare den enda som har lyckats med det - till och med två. Boken Vilda Östern är ej som förut kom ut på Schildts&Söderströms förlag för ett år sedan. Lite senare kom boken ut på finska med namnet Villiä itää enää ole ei.
- Jag översatte den själv och anlitade min skrivarkollega Lena Malm som också hade gjort grafiken till den svenska upplagan. Hennes förlag Jasilti gav ut boken på finska.
Den här boken var egentligen ett sidospår som var lättare att skriva än om det egna livet. Det manuset ligger fortfarande och väntar på en sista genomgång.
- Det var en bra övning att skriva Vilda Östern och att få ge ut den på ett etablerat förlag. Jag har lärt mig om hantverket kring att ge ut en bok. Det är mycket arbete som behövs från det att man lämnar in sitt manus till förlaget till den dag den faktiskt ligger där publicerad. En ny författare, en erfaren också, behöver mycket stöd från förlagsredaktören. Det ska vara ett samarbete där slutmålet är en bra bok.
Efter utgivningen har Keth Strömdahl turnerat på bibliotek, i bokhandlar och olika tillställningar för att prata om boken, som innehåller historier om spritsmugglingen i Östnyland under förbudstiden.
- Trots att jag skrev om kvinnors och barns vardag under den här tiden är det förvånansvärt många män som vill läsa boken. Det hade jag inte räknat med, säger hon.
Turnerandet är viktigt för att nå ut och sälja boken. För en tid sedan var hon på Merikeskus Vellamo i Kotka och talade inför en publik på 160 personer. Var tionde köpte en bok.
Lokala historier
Det är ur det lokala livet Keth öser sina historier. Följande projekt är ett beställningsverk för en bok om en kvinna från Pellinge. Ett annat är storytellingcirkeln som hon drar på sin hemort Askola i Östnyland.
- Det är otroliga historier som kommer fram när folk sitter ner tillsammans och får förtroende för varandra. Jag har fått höra om traktens kvinnor och män så långt tillbaka som till 1500-talet. En mordhistoria från 1800-talet har engagerat hela byn att leta fram den autentiska platsen för det här brottet. Förövaren var en kvinna som senare avrättades.
Också de andra kvinnorna i skrivargruppen har fortsatt att skriva. Det går långsamt när man ska leva sitt liv och sköta ett jobb också. Gruppen har grundat ett andelslag för att i framtiden erbjuda alternativa sätt att bearbeta manus och ge ut böcker.
- Vi är en grupp med stor och mångsidig kompetens, säger Keth Strömdahl.
Intervjun med Keth Strömdahl gjordes 19.4.2015
Dokumentären 9 liv sänds på YleFem på fredag 1.5 kl 20.00
Regi: Henrietta Clayhills
Produktion: Långfilm Productions